SUMOBROTTNING I JAPAN

Sporten har sitt ursprung i Japan, det enda landet där man praktiserar sumobrottning professionellt. Runt 800 sumobrottare bor i 50 olika stall i Tokyo. Varje morgon mellan sex och tio tränar de. Endast de högst rankade får bo i sina egna rum, annars bor de i gemensama sovsalar. För dem som inte nått hög ranking är det inte tillåtet att ha flickvänner.

Sumo traditionen är mycket gammal och omfattar många rituella element, såsom användning av salt för rening. Viktklasser existerar inte då teknik är helt avgörande för att vinna matcher.Det finns ca 80 olika tekniker man kan använda sig av för att vinna en match.

De tre största är lyfttekniken (yorikiri), där man försöker att lyfta ut motståndaren via bältet. Tryck- och knufftekniken (oshidashi) där man knuffar ut varandra. Stöttekniken (oshi-zumo)där man klappar på motståndarens handflator för att få denna att tappa balansen.

Runt 800 sumobrottare bor i 50 olika stall i Tokyo. Varje morgon mellan sex och tio tränar de.

Det är kanske svårt att tro att en stor del av jättarna faktiskt går ned spagat. Mycket av träningen är smidighetsträning.

Sumobrottarna bor i sina olika stall. Hela livet kretsar kring sumo. Endast de högst rankade får bo i sina egna rum, annars bor de i gemensama sovsalar. För dem som inte nått hög ranking är det inte tillåtet att ha flickvänner.

De flesta bestämmer sig i 14-15 års åldern om de vill viga sitt liv åt sumon. 
Det finns krav på att de ska vara 175 centimeter långa och sen gäller det att äta
upp sig ordentligt. De äter mycket nudlar och den speciella sumogrytan chanko 
nabe. Enligt en undersökning lever sumobrottarna sju år kortare än japaner 
i gemen.

Varannan månad är det turnering, då brottas de 800 brottarna dagligen 
från tio på morgonen till sex på eftermiddagen.

När det är matchdags visar färgglada flaggor vilka som är kombataneterna
för dagen. De 800 brottarna kommer själva i tunnelbanan eller till fots.

Visst är det lite rart att han har små bilar på sin yukata. Det är i alla fall
inte nallebjörnar!

Hawaiianen Musashimaru, 235 kg, var ofta favorit i turneringarna. Lägg märke till de zigzagmönstrade girlanderna som hänger från hans bälte.

Sumon är mycket sammankopplad med shintohelgedomarna. När de är iväg på 
turnering bor de i helgedomarna. Samma mönster som i bältet återfinns här. 
Många av renlighetsritualerna i shinton förekommer också i sumon.

Själva arenan där turneringarna äger rum är byggda som en helgedom.

De bästa 40 brottarna presenteras från klockan 16 turneringdagarna. 
Då kommer de in med sina superba förkläden.

Inför varje match får brottarna heligt vatten att skölja munnen med. Det är bara 
föregående vinnare som får ge vatten. Att få heligt vatten av en förlorare är 
ett dåligt omen. Över huvudtaget är sumo oerhört rikt på ritualer.

Salt är heligt inom shinto och det förekommer inför matcherna också. Innan de 
går inför match ska de kasta lite för god lycka. Här en som kastar mycket.

Inför matcherna gör alla lite heligt bensprattel också. Takanohana var alltid främst på detta. Vig som en primadonna.

Inför matchen måste brottarna föra ett psykkrig där de går ut och möter varann med blicken, stående på huk, tre gånger i en s k tachi-ai. Den fjärde gången de går ut och då bägge brottarna satt sina nävar i backen är matchen igång.

Det är oerhört viktigt att få en bra start. De flesta matcher är över på mindre än tio sekunder. Det är mycket viktigt att få överhanden och ett vanligt knep är att trycka ut motståndaren genom att gång på gång trycka hans haka och på det sättet slå ut honom från ringen.

Den vanligaste vinnarmetoden kallas yorikiri och innebär att amn får tag i den andres bälte och helt sonika går ut med sin motståndare då man håller i hans bälte.

Här en variant som troligtvis inte ens finns med bland de 70 officiella vinnargreppen. Reglerna är enkla och det gäller att få ut den andre utanför ringen eller få honom att få någon annan kroppsdel förutom fötterna i backen.

Tre brottare är klara för dagen och på väg hem igen.

Takanohana pensionerades för ett par år sedan och därefter har sporten förlorat lite i popularitet. Men fortfarande är det riktigt roligt att gå och titta. Publiken lever med otroligt och alla de spännande ritualerna gör att det blir så mycket mer än två kolosser som springer in i varann.

Text och bild kommer från Världens Resor.